rädsla

Hur känner ditt djur sig hos veterinären?

En stor del av våra djur blir rädda när de kommer till veterinären. Och det är helt naturligt.

Rädsla är rent evolutionärt en bra sak. Den hjälper oss att tex fly eller slåss i en situation som kan vara potentiellt livshotande. Problemet kan vara att djuret ska klara ganska många för dem onaturliga situationer, som ett besök hos veterinären.

Den forskning som finns idag visar att upp emot 80 % av djuren visar rädsla när de kommer till veterinären. Det är nästan alla.. Och definitivt för många! Det är en ny miljö, nya människor och som djuren ofta upplever det – något hot mot dem. Vi som jobbar på ett djursjukhus eller klinik behöver också ofta göra mindre trevliga saker med djuren såsom tex. ta tempen, ta blodprov och ge sprutor.

Men man går ju inte till veterinären så ofta så varför ska vi då bry oss om att vårt djur blir lite stressat de få gångerna?

Jo, det kan få stora effekter på din djurs liv. De flesta djur besöker veterinären någon gång under deras liv. Vissa oftare än andra. Och det som händer där kan påverka djuret för resten av livet. Djurets känsla innan besöket tillsammans med allt läskigt som händer på plats kan vara tillräckligt för att ge din hund men för livet. Rädsla för människor eller ljud som sitter i även utanför kliniken, separationsångest eller rädsla för vissa föremål tex. Det beror helt på hur ditt djur uppfattar besöket och vad den associerar med det.

Forskningen visar tydligt att återbesökspatienter visar mer rädsla än förstagångspatienter och det är ett tecken på att det troligtvis inte är en bra upplevelse att gå till veterinären. Tänk på att det är ditt djur som bestämmer vad som är läskigt och att den inte ”fjantar sig”!

På engelska: Döring. D. et al.. 2009 Fear-related behaviour of dogs in veterinary practice. The Veterinary journal. 182, 37-43.

På svenska: Svahn, J. 2016. Stress, rädsla och aggression hos hund i samband med veterinärbesök. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. https://stud.epsilon.slu.se/9116/1/svahn_j_20160602.pdf

Text Jannice Kindsjö från Du&Djur

Dela inlägg